Jag tror jag behöver en klagomur
Shit vad jag är irriterad på ALLT!
Även fast ingenting har hänt. Idag är jag bara på dåligt humör... synd för alla andra.
Ska försöka skärpa mig, tänka lite possitivt.
Livet är ju underbart, eller hur?
Hm.. det tycker jag faktiskt,, ska bara övertyga mig själv om det också. Tills dess får kanske min omgivning stå ut.
Vissa personer säger att jag är ganska negativ.. bl.a. jag själv. Jag brukar se ganska pessimistiskt på tillvaron, men jag försöker att inte visa det för mycket.
Vem var det som sa " om du tror att du kan så har du rätt, om du tror att du inte kan så har du också rätt?" Alltså.. jag tror att jag kan.. jag mer tvivlar på att jag kommer göra vad det nu är jag ska göra...
Jag brukar vara tids optimist no.1.. och tänker alltid att allt löser sig., och jag tror verkligen att allt det gör det. Allt löser sig alltid på ett eller annat sätt, och man överlever det mesta. Fast jag vill inte bara överleva, jag vill att allt ska vara perfekt!
Jag brukar klaga på att jag är stressad. Det är så många måsten och så lite saker jag verkligen vill göra. Det jag verkligen vill blir dessutom ofta lågprioriterat. I alla fall, då jag klagar och tigger om omvärldens medlidande (åh...det är så synd om mig....) så känns det faktiskt lite bättre. Därför tänkte jag bara varna dig kära Mezzy blogg. Du kommer att bli missbrukad som min privata klagomur. Bara så att du vet.
