Ställ mig inte i ett led Du får mig aldrig att stå still!
Är trött nu,
Det har hänt så mycket på senaste tiden, det är så mycket saker som jag har att tänka på. Jämt är det såhär. Det kan gå veckor, eller månader utan att det händer någonting, då tycker jag att livet är så långtråkigt... men sen händer allt på samma gång. Varför kan inte vissa saker vänta lite, sprida ut sig en aning?
Jag gillar inte att prata om mina känslor, så jag gör inte det så mycket. Jag kan inte skriva en samanhängande text om allt som hoppar omkring i mitt huvud, så det får bli lite osamanhängande. Fast om man nu läser min blogg så borde man ju vara van vid det här laget.
Jag tror att jag är lite konstig, att ingen förstår sig på mig. Fast så tänker jag,, vad är så konstigt med mig? Jag är ingen speciell. Antingen är ingen konstig eller så är alla det. Men, Varför gillar någon mig överhuvudtaget? why? Jag skiter i allt. Alla borde ge upp, speciellt så som jag beter mig ibland. Varför fortsätta försöka?
Åh, jag känner mig hopplös....
Sitter och lyssnar på Lars Winnerbäck och ritar. " Jag är ingen soldat" Mamma lyssnade på den på torpet, jag tyckte den var rätt kass...men, nu sitter jag ju här och lyssnar på den själv. Den är rätt bra. Dock så bidrar den bara till att jag jag blir på än mer depp humör. Tänker alldeles för mycket ibland.. fast ändå inte. Allt är så rörigt! Har liskom ingen koll. Känner mig lite yr, kanske att jag borde skaffa glasögon.
En bra grej är att min kära farbror Anders lämnade in min gitarr på reparation. Nu är den ihop limmat, och har fått nya strängar och låter helt fantastiskt ( =
