neaton

Hejsan Mezzy,

.

Jag sitter och funderar på livet (som vanligt) och läser delar av Sofies värld. Inte direkt någon super bra bok, mer som en lång filosofi lektion känns det som. Men intressant ändå.

De jämför värden med en kanin. Där alla människor lever gömda långt nere i pälsen. Där är det relativt tryggt och man känner igen sig. Men om man klättrar ända ut till hårstrånas kanter, där det är mycket blåsigt och lätt att ramla av, så kan man se att man är faktiskt bor på en kanin. Och man kan se världen utanför och man kan ropa till de där nere att det finns mer, det finns mer. Fast de trivs bra därnere och vet inte om nått annat, så varför ska de bry sig?  Har för mig att jag läst om nån grekiskt filosof som trodde typ sammsa sak, vad hette nu han.Var det Nått på A.. aa han som sa att alla människor var fast bundna i en stol. Att vi sitter med ryggen vända mot världen och kan bara se skuggan av den som reflekteras på väggen framför oss.

Haha, kanskeatt jag är lite överdrivet flummig. Filosofi är allt lite flum, men ganska intressant. Kanske nått jag borde plugga? Kanske inte.

.

BTW, Jag tror jag ar ganska glad liksom i allmanhet. Igar  trodde min van att jag var ledsen for att jag stirrade ner i bordet hela tiden. Fast egentligen gjorde jag ju bara for att jag forsokte att inte le sa mycket hela tiden. Och kan forfarande inte sitta still....lite ovanligt, Inte likt mig. I like.

.

Jag lyssnar på Mado Diao:

,,,,

Okej see ya!

/Maja